Ligger och suckar här i min ensamhet med en höft som verkar ha ett eget liv. Gud vad ont det gör. Har spungit fyra lopp hittills och har varit så förbannad, så arg, efter varenda ett just för att det har gjort så ont. Det är så galet frustrerande, för jag kan inte pusha mig till gränsen helt enkelt därför att för varje steg jag tar känns det som om en kniv körs in och ut i höften. Låter brutalt, jag vet, men kan inte förklara det på annat sätt. Jag kanske inte är ämnad till att springa cross country helt enkelt.
Peppar mig själv dock med att säga att till våren kommer track and field börja och då SKA jag inte ha ont! Och när jag inte har ont, ja då jävlar ska jag springa fort.
Ikväll ska jag på födelsedagsfest. En kille från elvan (andra ring) som heter Nigel har fyllt år och typ 150 pers är inbjuda. Kommer bli så sjukt roligt! Ska gå med Ann-Kathrin, min tyska skönhet, och dessutom möta upp Ebba där på plats. Sedan kommer ju alla där vara folk jag känner, så det blir sjukt nice!
Nu ska jag bara ligga i sängen och vara död tills det är dags att göra mig i ordning till la fiesta. Tonight will be a good night. Det måste den bara vara.