Sofia Hedström

Insåg idag att för snart ett år sedan prick flyttade jag tillbaka till Sverige efter att ha bott i Tampa, Florida i 14 månader. Den 24 Juli 2011 (dvs ida för ett år sedan) befann jag mig i North Carolina med resten av löpartjejerna på ett elitlöparläger. Har inte hunnit låta alla intryck och erfarenheter jag fick sjunka in riktigt än, men minnena kommer tillbaka, en och en. Gud vad jag saknar Tampa.

Jag saknar vårt fina utrymliga hus. Våra underbara grannar (våra grannar i Sverige är också grymma, men Joe och Thryth är simply the best) som gjorde svåra tider uthärliga - not even kidding. Mina vänner från Plant High. Löpargänget. Coach Harrison (ibland). Till och med själva Plant high school med alla cheerleading bitches och cocky football guys har funnit sin egna lilla plats i mitt hjärta. 

Och självklart saknar jag de lite lyxigare delarna: att bo mindre än tre minuters gångavstånd från ett otroligt bra gym. Att glida runt i vår blå lilla Mini Cooper som vi var tvungna att lämna kvar. Ben&Jerry's glassen som kostade 10 kr styck.

Framför allt saknar jag människorna. De man mötte på gatan, under löpturen på Bayshore, på Publix (motsvarande ICA). Var man än mötte dem och hur situationen än var så log de flesta alltid. De var så tillmötesgående, så trevliga jämfört med hur en stor del av Sveriges befolkning beter sig mot främmande människor. Det spelade ingen roll om det var 40 grader varmt ute och man mötte någon stackare på Bayshore som precis som en själv fightade sig fram med svettet bokstavligt talat rinnandes ner mot marken; den stackaren såg alltid upp när man passerade och hälsade på ett eller annat sätt. Det kunde vara det klassiska "Hello, how you doin'?". Det kunde vara ett stort leende med de uppmuntrande orden "Good job!" Det kunde också bara vara en kort nick, men även det var rena artighetsfrasen jämfört med Sveriges sura miner. 

 

Nu är det dock dags att släppa taget om Tampa. Jag är helt bombis på att jag en übervacker dag kommer dit igen, men nu gäller det att fokusera på de närmsta åren och leva i nuet. Jag ska ju till Belgien! I tre år! Ain't that something!? 

 

Men nu.

Goodbye, my precious Tampa Bay. I'll be back before you know it.

15/06-10 - 3/08-11

 

 

På onsdag flyttar vi ut ur huset. Det vill säga om fyra dagar. Shit alltså, här har jag bott hälften av mitt liv, och nu ska vi lämna det för gott. Börjar faktiskt få lite ångest över att lämna allt. 

 

Kom hem igår från Linnsan i Tranås, väldigt skönt att komma hem men samtidigt väldigt tomt då jag verkligen, verkligen trivdes med Linn och hennes family. Det var så mysigt!

Sista dagen (dvs igår) gick vi upp halv fem för att fånga soluppgången på bild nere vid sjön. Det var sååå vackert, önskar jag hade bilder men det var Linn som ståd för själva fotandet med hennes kamera. Får be henne skicka de finaste bilderna så jag kan publicera dem :)

 

På onsdag blir det att åka till Söderhamn där farmor och farfar väntar. Tar med mig Allis också, vet inte hur det kommer funka på tåget så det är bara att hålla tummarna, hehe. Stannar där i några dagar och sedan blir det att åka till älskade Nora som då har kommit hem till Sverige efter typ en och en halv månad i Frankrike! Vi ska först jobba ett tag i Borås i någon skog, och sedan tare lugnt de sista dagarna hemma hos henne i Järlåsa innan jag tar planet till Bryssel någonstans kring den 16 Augusti. Har saknat den tjejen något rejält så det kommer bli jättemysigt! Har även hört att Linn (inte Linnsan, utan andra Linn) kanske ska vara med och jobba, och bättre kan det ju inte bli! We're the amazing trio förfaaaan! Sen ska ju tydligen Teo också jobba på samma ställe, och det blir ju grymt kul att träffa honom igen! 

 

Nu sitter jag med en chailatte och kollar på Batman. Tro mig, det låter tjusigare än vad det är, men mysigt är det absolut. Ska ta och sova snart dock, mår inte hundra. PUSS

 

Ameh tjena.

Ända sedan i måndags har jag varit hos Linn på hennes sommarställe i Tullerum utanför Tranås (Östergötland/Småland..någon?) och hittills har det varit underbart!

Det har varit jag, Linn, hennes storasyster Anna med kompis Lisa som åkte igår i ett stort fint hus alldeles vid sjön. Skiter i att vattnet är kallt, shit vad mysigt det är att kunna ta morgon/kvällsdopp!

 

I måndags, när de hämtade upp mig runt halvfyra-tiden, åkte vi ganska direkt till ett place och klättrade höghöjdsbana. Självklart tog ag den svåraste för jag ba: ameh det här har jag ju kört i Thailand förut, no big deal liksom..

JAG

DOG
.

Shit.

Linn var värsta apan (på ett BRA sätt) men jag blev kvar i träden ett bra tag..hehe. I alla fall!

Tisdag myste vi med vandring i berg och att ro över en jäkla sjö. Hahah det var jobbigt men kuul det med. Igår åkte vi till Bodaborg (googla) och de var sjuukt kul! Och idag har vi sprungit och spelat minigolf:)

 

Sorry för lite konstig text idag, måste ta och skärpa mig alltså. Annars har jag inte mycket mer att säga! PUSS

 

 

 

 

 

 

HEMMAAAA från ljuva Fredrikstad. Gode gud vad fint bröllopet var! Tyvärr var pappa en jädra drummel och glömde systemkameran hemma, så det blev inga bilder från vårat håll, men jag har baxat från släkt och vänner så det är koooolt.

Själva vigseln var underbar med en otroligt skön snubbe till präst som verkligen levererade. Några andra som jag blev djuupt imponerad av var solisterna! Den ena sjöng "Like lovers do" med världens mest ängalika röst, trots att hon senare på kvällen inte höll med om det - fattar inte varför..I alla fall! Den andra, en kille den här gången, sjöng "För dig" av Winnerbäck. Han var sjukt bra på gitarr och rösten var perfekt för en sång gjord av bäste Lars, men det jag blev mest imponerad av var dte faktum att han är norsk men sjöng på ren och klar svenska utan minsta brytning. Woaaaaaaaaw

 

Bröllopsfesten var GRYM minst sagt! Middagen var klassisk men gooood, satt vid det bästa bordet (närmast brudparet, skönaste personerna) som skålade för minsta lilla. Undrar hur många skålar det blev? 

Fina tal, härlig underhållning..alltså det var helt enkelt perfekt. Senare på kvällen sjöng jag även "The man who can't be moved" av The Script, och alltså..inte för att skryta meeen..stående ovationer liksom. Heheheh OKEJ jag skryter. Men det var en upplevelse jag nog aldrig kommer glömma! När dessutom solisterna från kyrkan kom fram och sa hur bra det var blev jag väldigt väldigt glad, för de var ju helt uhmaysing.

 vilket ledde till att det tog ett tag innan jag drog mig hemåt i en taxi med världens skönaste kusin Sandra som var lite hög på kvällen och kusin Anna med hennes man som var lika lugna och stabila som vanligt, haha!

 

Jaja, för att sammanfatta lite så var gårdagen (och morgonen hehe) otroligt mysig och härlig, och jag är så glad över att ha fått vara med på något så fint som detta! Tack fina Åsa och Anders för att jag fick komma, och återigen, STORT grattis! Pussss ♥

 

 

 

Jaha. Då var man i Fredrikstad i Norge då! Kusinen ska gifta sig och det kommer bli så mysigt! 

Fin fot jag har.

Pusss

 

 

Shit vad trött jag är i benen!

Det började med att pappa kom hem efter en träningscykeltur, helt euforisk; han hade hittat en mysig 12-kilometersrunda bortom Gamla Uppsala som han absolut tyckte att jag skulle prova. Saken var den att han gav ganska så vaga beskrivningar, så när jag begav mig ut idag var jag lite osäker på vart nånstans jag skulle svänga av som pappa hade nämnt något om. Men jag insåg rätt fort att det fanns många småvägar att svänga in på från den stora bilvägen, så jag tog för givet att den stora vägen i sig kanske skulle svänga av att sig självt någon gång..

Det gjorde den! Efter 9km kom jag fram till en rondell där det stod "Välkommen till Storvreta". Fuck.my.life.

Så det var bara att springa tillbaka då, samtidigt som det periodvis började ösregna och åskmolnen verkade komma närmre för varje steg jag tog. 

Sluttiden? 1 h 30 minuter, ca 18 km. 

I think I'm going to die :)

Igår var en jävligt INTENSIV dag! I alla fall vad gäller träning:

 

16.00-16.50 > Simning på fyrishov, intervaller

17.30-ca 18.00 > Snabb löpning på SATS

18.00-19.00 > Shape på SATS (mamma som ledde passet)

 

Det var dessutom extra jobbigt då jag dagen innan simmade lika långt samt körde ett stenhårt Bodypump pass som mamma även då ledde på SATS. Jesus christ, my legs are fucking hurting.

 

IDAG blire att bada med Allisbrallis på Fyrishov samt en långsam fast utdragen löptur i Gamla Uppsala. Sedan antar jag att jag borde börja packa. Vi lämnar ju trots allt huset den 25 Juli. Goddamn.

 

PUSS

 

 

 

Två av mina bikinis (de nyaste, de jag fick av mor & far från USA)

Kunde inte sova imorse. Så vad gjorde jag? Tog min ganska så kassa digitalkamera för jag orkade verkligen inte gå och hämta systemkameran och tog kort med det otroligt fina morgonljuset. Rätt karaktäristiskt med det höga ISO:t och ljuset i sig. 

 

 

 

 

Förlåt för väldigt dålig uppdatering. Fast å andra sidan, varför ska jag förlåta? Jag är inte direkt Kenza som lever på sitt bloggande, så jag får väl skriva när fan jag vill. 

Senaste veckan har varit crazy, och har lämnat mig helt utmattad, to be honest. Därför har jag varit lite kass på att skriva! Men nu kommer några bilder från de senaste dagarna som förhoppningsvis berättar det mesta jag haft för mig, för jag orkar faktiskt inte skriva långt idag. 

 

 

 

 

 

 

 

Träffade André Zuniga på stan med Lollo, I lol'd.