Sofia Hedström

A goodbye doesn't last forever. Only a little longer than a lifetime.

Jag tror rubriken säger sig självt. JAG SKA FÅ HOPPA FALLSKÄRM! 

Öppnade ett kuvert där pappa hade ritat något skumt. Fattade inte vad det var först innan jag såg fallskärmen. Insåg inte att de skulle gå med på min önskan! Jesus Christ.

 

Fotokursen ja. Nu har jag gått 2/3 av den, dvs ca 10h på två dagar. Är helt utmattad! Imorgon är sista dagen, och då ska vi jobba med studiobilder och prata om bl.a ljus. Det blir skoj!

En annan sak som är lite kul är att jag fyller år imorgon! Och inte bara "fyller år", det är ju sweet 16! Jag vet ju självklart redan att jag inte kommer få några presenter i.o.m att jag fick bl.a. kursen, kläderna från USA och tillgång till träningsbassängen på Fyrishov som tidig present, och vet du vad? Jag är minst lika glad ändå! När jag var liten var höjdpunkten på alla födelsedagar när jag fick alla presenter. Då ville jag gärna ha många. Nuförtiden blir jag gladare av att i helhet få en toppendag istället för att få många presenter och ha en bra men händelselös dag. 

Men tillbaka till kursen!

På två dagar har jag lärt mig otrooooligt mycket om vår systemkamera och dess inställningar. Att så lite kan göra sådan stod skillnad! Självklart är jag inget pro än, jag har låångt kvar tills jag än kan kalla mig duktig fotograf, men nu är jag en bra bit påväg i alla fall.

Första dagen pratade och jobbade vi om/med ISO, bländare, slutartid, exponering och brännvidd. Vi fick prova på panorering, dvs att följa ett objekt (t.ex. en bil) med kameran och lyckas ta kort på det med skärpa samtidigt som bakrunden är blurrig. Då ställde vi in kameran på S (slutartidsprio) så att vi obegränsat kunde ändra slutartiden då den spelar stor roll vid panorering samtidigt som kameran sköter bländaren. Det var grymt kul! Vi stod bredvid Fotografiska och övade på alla bilar som ständigt for förbi. Vissa saktade faktiskt ner för de trodde väl att vi checkade deras hastighet. Haha.

Sen var det dags att prova bländaren och skärpedjup. Vi ställde in kamerorna så att våra objektiv var så stora som möjligt, så att det på bilden skulle kunna bli kort skärpedjup. Det var också kul! Det används tydligen när man vill ta porträttbilder och liknande. Gissa om mina polare får stå modell för mig nu!

Idag pratade vi om hur man "bygger" en scen vid fototillfällen, dvs hur man blandar in färger, strukturer, hur man handskas med horisonten osv. Vi fick även lära oss om det gyllene snittet och hur man använder det vid fotografering. 

Allt har varit såå intressant och kul och de övriga deltagarna är för det mesta rätt coola också. Synd att kursen bara är tre dagar lång! 

Nu kommer lite bilder från både kurs och hemmifrån. Puss på er. 

 

 

 

Panorering

 

 

Exprimenterade lite

 

Människans bästa vän. Vore inte helt fel att ha en själv.

Förlåt för att jag spammar sönder bloggen med svartvita midsommarbilder, jag har bara fått något redigeringsryck och så.. Apropå fotografering så ska jag nu i veckan på en fotokurs på Fotografiska i Stockholm! Är otroligt taggad! Jag är en amatör, om inte nybörjare på foto så det ska bli grymt kul att få lära mig hur man hanterar en systemkamera, fototeknik, ljus och sånt. Nu ska jag kolla på fotboll, så ha det bra!

 

Exprimenterade lite med systemkameran idag, blev rätt fint ändå. Supermysig dag hos familjen Bonander med skratt, fotboll, mys, god mat, sång & dans samt avslappning vid poolen. Tack för dagen!

 

 

Det blev inte mer än så då jag klockan två skulle delta i syster mins midsommarfirande på dagiset. Så efter att ha gått med L till bussen och sagt hejdå, lyckades jag fånga en halvtimmes sol innan det bar iväg till någon grön gård för att dansa kring stången. Hon var så söt, min fina Allis, att jag halvsvor åt mig själv för att inte ha tagit med systemkameran. Kameran på min Iphone 3 är ju heller inget vidare, så ni får helt enkelt tänka er en liten blond två-åring med midsommarkrans och havsblå klänning som matchade hennes blå ögon. My god.

Efter firandet cyklade jag hem med syster och väntade in Philip som runt halv fem-tiden tog över. Då cyklade jag in till stan för att möta Linn och gå och se "Rock of Ages"..eller var det "Ages of Rock"?. I vilket fall så var den bra - fast i för sig, med Tom Cruise som en av huvudpersonerna kan det inte bli annat än brilliant, så jag är inte speciellt förvånad. Sedan hemgång till en sjuk mor och trött far. Själv är jag rätt seg i huvudet nu också då det tyvärr inte hanns med någon träning idag, men det får bli imorgon istället.

Imorgon är det prick en vecka kvar tills min 16-årsdag, så fr.o.m imorgon är det nedräkning som gäller! Jag har inte önskat mig något speciellt förutom chansen att få hoppa fallskärm samt pengar, men jag är ändå förvantansfull inför vad dagen har att erbjuda!

Nu blir det sängen, är helt slutkörd.

Puss

Ja, som ni såg igår så var jag hemma hos Linn och tjockade med allt från brämhults till naturgodis. Det var kul.  Temat kanske var oklart; det var Joseph Gordon-Levitt som gjorde att vi såg de där tre filmerna. Vilken snygging alltså.

Innan jag tog bussen till my gurl satt jag hemma och finslipade på mitt CV. Var ju så dum att inte söka kommunalt sommarjobb då jag hade förutsatta meningar om ett eller annat när det gäller kommunens jobb, men nu ångrar jag grovt att jag inte gjorde det. Vissa av mina kompisar verkar ha fått sjukt roliga jobb som t.ex. musikskapare och lägerledare. Fuck.

Nu tänkte jag gå runt imorgon bland dagis och caféer osv och försöka få ett litet jobb. Man får alltid hålla tummarna!

I alla fall, när jag skrev CV:t verkade tiden rusa fram, så när jag väl var klar och efter att ha gått och sussat Allis för hennes förmiddagsnap insåg jag att jag borde ta bussen till Knivsta 15.17. Då var klockan 14.15, och jag skulle dessutom hinna ta en löptur innan också. Så vad gjorde jag? Jag packade allt jag behövde i pappas löparväska och runt tjugo i tre började jag springa in till stan. För att inte göra sträckan alldeles för kort (dvs ca 4km) sprang jag en omväg som gjorde att jag 5 minuter innan avgång kom till Centralstationen. Hell yes.

Dock så var bussen fylld med Upcon-personer som skulle till Enköping eller Västerås eller whatever, och för att vara ärlig skrämde vissa skiten ur mig. Jag satt nästan längst fram då en tjej med ekorre-outfit klev på och började göra typ..ekorreljud? Det samtidigt som hon flaxade med armarna som en, ursäkta, men idiot. My god. En annan tjej kom in med en panda one-piece, och hon hade dessutom målat sitt ansikte till en pandas. Kids these days alltså.

I alla fall! Ni vet ju allting om kvällen, men idag vaknade vi relativt tidigt (haha.) och begav oss runt två-tiden in till stan. Jag köpte två urtjusiga monki-klänningar och Linn köpte ett par skor som förut hade kostat typ 400:- men nu kostade de endast 60 spänn. Värt.

Efter att ha ätit på cupido sa vi hejdå och jag gick till SATS för att delta i mammas Shape. Otroligt jobbigt igen, men fick energi av en snygg kille som körde bredvid mig så det fixade sig till slut! Efter det joggade jag hem de 4-5 kilometrerna i lugnt tempo och bara njöt av att det kanske, kanske, kommer bli finare väder denna vecka. Man får alltid hoppas!

Nu ska jag mysa med min familj och kanske skypa med Lovisa om hon är kvar, samt kontrollchecka mitt CV ytterligare en gång.

Puss!

Regnig dag. What to do?

Har fått en fråga om att lägga ut en träningsvideo men tips osv, och då kände jag att jaa..why not? Hade ändå tänkt sätta igång en träningssida på sidan (dear lord, sidception) om träning och hälsa och sån skit. Inte för att jag är proffs, men kan vara en kul grej.

Förlåt för väldigt korta och inte så bra texter, men jag har helt enkelt inget att skriva om förutom att klaga om hur mycket jag saknar Nora och hur jag egentligen vill hänga med typ Lovisa och Linn just nu. Poop.

Pusssssssss

Sverige kvitterar till 2-1 inom tio minuter, men när domaren slutligen blåser slutsignalen står det 3-2 till England.

What the fuck, Sverige?

Jag tänker inte gå in på detaljer om det som hänt av respekt till de inblandade, men jag kan kort och gott sammanfatta att en släkting som jag knappt kände har, omkring 30 år gammal, dött. Så imorgon åker mamma och pappa upp för att delta i begravningen av min syssling som jag tyvärr bara fick träffa en gång, mestadels för att stötta mammas kusin och hennes man vars son är den avlidne. Jag känner ingen behörighet att vara ledsen "för min egen skull" då jag knappt kände honom, men jag är oerhört ledsen för mammas kusins skull samt min andra syssling som tvingas gå igenom sin brors begravning. Man ska aldrig behöva begrava sitt egna barn.

I alla fall, med tanke på omständigheterna så kommer jag imorgon sitta barnvakt största delen av dagen till min fina lillasyster. Förhoppningsvis kommer hon kunna vara på dagis ett tag också, men har hon feber som hon så ofta får så blir det heldag för mig och henne. Det kommer nog gå bra vilket som.

Nu har jag ju lovat er om bilder på de kläder jag fick från USA, men jag orkar verkligen inte idag. Så imorgon! (om jag har tid med tanke på Allis, that is)

Puss!

Är man glad så är man. Klockan är 00.43 och jag har sommarlov!

Men, precis som igår, kunde jag på vägen hem från skolan skratta och le över de fina minnen vi i 9a tillsammans skapat. Folk på vägen måste ha trott att jag var galen.

Nu snart ska jag och pappa hämta Allis på dagis och sedan bege oss till Stadsparken för att fira sommaren. Så jag har inte mer tid nu, men här kommer i alla fall en bild på hur jag såg ut! Egentligen avskyr jag såna där outfits-bilder tagna framför spegeln, men den här gången får det duga. Puss!

Idag var en sorglig/bra dag. Nämligen sista dagen på UMK med 9A. Det blev mycket tårar och känslor all over the place, men jag kom ändå hem glad och nöjd över alla dessa år vi haft tillsammans som idag kom som en enorm flashback av bilder och filmklipp som visades på big screen uppe på tredje våningen.

Som en liten dessert till det tog jag mig vid sex-tiden in till stan för att delta i mammas Shape-pass på SATS. Att ha en mor som leder både Shape och Bodypump på gym har verkligen sina fördelar - bl.a. rabatt på medlemskortet - och det känns fantastiskt bra att mamma, som dessutom jobbar med sport, är pedagogisk i både moderskap och träningscoach. Utan henne och pappa, som också är otroligt duktig på träning, hade jag aldrig tagit mig så långt som jag hittills kommit i löpningen.

I alla fall, Shape'n idag var grym. Kommer definitivt känna av i rumpa och baksida lår imorgon, det är jag tvärsäker på.

Jag glömde säga en sak angående mor och far igår, jag antar att jag var för upptagen med att känna ångest inför morgondagen. De kom nämligen hem igår, och med sig hade de MASSOR med kläder! Not even kidding! Så för att få er att bli extra avundsjuka tänker jag visa alla kläder jag fick, dock inte idag då det nu är fotboll Sverige-Ukraina som står på schemat. Men jag lovar på hedersord, imorgon eller på onsdag ligger bilderna ute!

Puss!

För bara ett par dagar sedan var jag nästan lite glad över det. Självklart kändes det lite konstigt när jag tänkte på att på nästa skola jag går på kommer inte en enda från min nuvarande klass finnas, men samtidigt kändes det skönt då det någon gång måste ske, rent ut sagt.

Nu känns det dock bedrövligt. Det känns som om jag vill återuppleva alla dessa sex år, fast på samma gång är jag oerhört glad över att jag inte kommer behöva göra det. Det är verkligen blandade känslor. Dessutom la Linn upp en nostalgifilm i vår facebookgrupp fullt med en massa klipp som visar nästan var och en i klassens förändring samt hur klassen genom åren blivit komplett. Hur vi byggt upp en så jordnära, underbar relation med varandra så det inte är sant. Och när jag såg klippet blev jag helt ..stum. Av någon anledning kan jag aldrig gråta vid sådana här tillfällen, men istället kände jag mig bara tom och vemodig vilket är snäppet värre.

När jag ser tillbaka på den tid vi i klassen haft, alla 30 pers med helt olika personligheter, intressen, ursprung osv, då blir jag utan att överdriva helt varm i kroppen. Jag insåg ikväll att jag verkligen, verkligen bryr mig om 9A. Och det gör det värre att lämna.

Tillsammans har vi deltagit i allt från "Vi i femman" till "Naturvetarmästarna", vilket vi dessutom vann. Vi har åstadkommit stående ovation från hänförda publiker på allt från Lucia till Vårkonsert i universitetsaulan. Vi har kämpat och stöttat varandra i tävlingar såsom Balder-Katarinakampen och tillsammans har vi delat på den belöning vi fått efter vårt hårda arbete. Att vi dessutom toppar Uppsala läns listor på bästa skola säger sig självt. Vi är helt enkelt bäst.

Blandade känslor.

Jag vill inte lämna. Samtidigt pirrar det i hela kroppen när jag tänker på framtiden. Hur går det ihop?

9A. Tillsammans har vi varit en fantastisk klass. Vi är ett levande bevis på hur folk som är så olika kan bli så nära. Vi har totalt struntat den där samma-intressenregeln och bara accepterat varandra och respekterat varandra på förstaklassig nivå. Jag är stolt över att ha tillbringat största delen av grundskolan med er, och jag önskar er all lycka, verkligen all lycka, i framtiden. Det kommer bli något utav oss, det är jag bombsäker på. Att säga att jag älskar er skulle kanske vara lite magstarkt, men jag kan med säkerhet säga att varenda en av er föralltid kommer ha er egna lilla plats nära mitt hjärta. Tack. Tack för att under sex år gjort mitt liv till det det är. ♥

Efteråt drog jag, Nora, Linn, Lovisa och Simon till stan och kollade på bl.a. en hel del kläder. Nora hittade en sjukt fin bikini och jag ett somrigt neonfärgat linne. Lovisa köpte även headset till datorn så nu kommer vi kunna skypa när jag flyttar! Linn köpte också film till sin kamera (?) because she's just that awesome.

Efter att ha ätit på Cupido joinade Love oss och vi gick och såg Snowwhite and the huntsman på bio. Jag och Linnéa hade ..kul, dvs vi småskrattade oss igenom hela filmen tack vare de gulliga dvärgarna som hoppade upp här och där. Filmen i sig var väl okej, inget att se igen kanske, men det var mysigt ändå.

Efter bion följde jag med Simon och Love för att hämta Loves cykel då vi stötte på ett gäng där jag såg Adrian och Fredrik! De skulle vidare till någon födelsedagsfest så det blev bara en snabb kram och lite prat, men det var kul att se dem ändå.

Idag kommer min fina Linn Fornwall hem till mig, längesen vi sågs utanför skolan! Ska bli kul, vet inte vad vi ska göra men det löser sig. Sen ska jag dessutom ut och springa med Allis i vagnen någon gång på eftermiddagen, kommer bli intressant.

Imorgon kommer även mina föräldrar hem från USA, kan inte riktigt förstå att de varit borta i två hela veckor. Känns bara som några dagar faktiskt. Men pga det så måste jag även panikstäda idag så de inte får en chock det första de gör.

Min fina Allis på bild ♥

Idag har det inte hänt mycket, förutom det faktum att jag sprang för första gången på, jag vet inte hur länge! Sträckan blev inte lång, typ 5 km, men jag är helt head over heels över att jag fixade det. När jag kommit hem körde jag ett intensivt styrkepass, dock i bara ungefär tjugo minuter då jag gång på gång blev avbruten av en viss två-åring som trodde att jag ville leka.

Ikväll blir det ingen utgång, ingenting, för jag är sjukt lat. Sitter hellre och kollar när bror min spelar Battlefield än att gå ut i pissigt väder och göra..vadå? Fira nationaldagen som jag runt 3-tiden kom på att det var idag? Avstår.

Annars blir det mys med farmor och farfar och, såklart, Allis framför TV:n eller kanske lite matteplugg. Imorgon har jag sovmorgon vilket är otroligt skönt, men jag kan fortfarande inte riktigt smälta att imorgon kommer bli min (vår) sista torsdag på UMK. Galet! På tisdag går vi ut nian, och samtidigt som det är superhärligt så är det väldigt vemodigt också.

Just nu sitter jag och diggar Miss Li's sköna röst med en ångande kopp té samtidigt som matteboken ligger stängd rakt framför mig på bordet. Blir lite illa till mods av det där, så jag antar att jag borde börja plugga. Vi hörs!

Lite bilder på mig och min älskling Nora

Nora

Special_kid_needs_help96

I torsdags var det bal. Vår sista stora grej innan vi i årskursen/klassen skiljs åt på riktigt. Helt stört.

I och med att jag var halvt crazy och ställde upp att vara i balkommittén så har det varit rent ut sagt kaos de senaste veckorna. Jag kan inte påstå att jag varit mest delaktig bland kommittén, då jag vet att vissa jobbade mycket mer än andra, men det har ändå varit mycket att göra, vilket är både kul och lite halvstressigt kanske. Men vårt jobb lönade sig kan man verkligen säga!

Kvällen i sig var väl lite halvrisig då det hade kunnat vara finare väder, men stämningen fyllde upp det tomrummet relativt snabbt. Alla, och då menar jag verkligen alla, var SÅ vackra och glada, och med god mat, otroligt mysiga och duktiga toastmasters och alla de fina tal/uppträdanden vi med tårar i ögonen fick ta del av blev kvällen allt annat än dålig. Jag hoppas att alla kommer minnas balen som en underbar avslutning på vår tid i UMK, för det kommer jag.

Nora följde med mig hem efteråt och vid halvtre-tiden verkligen kollapsade vi i sängen för att sex timmar senare behöva gå upp för Balder-Katarinakampen (nuförtiden kallas den Den stora striden då vi heter UMK, inte Balder, men who the fuck cares). Jag provade att springa 2500m då en tjej saknades från vår sida, men efter fyra av sex varv gick jag av då jag inte har tränat på så himla länge pga brutet nyckelben och sjukdomar att jag mådde så sjukt dåligt. Men kul var det, och jag är rätt glad över att jag i alla fall försökte!

Tyvärr förlorade vi kampen i år, och det känns ju lite sådär då vi säkerligen kommer höra från Katarinabarn i år framöver hur vi sista året i grundskolan torskade med ungefär 70p. Kul.

Idag hade jag planerat att försöka komma igång med löpningen igen, men jag är inte så pepp på att gå ut och bli genomblöt då regnet verkar ha bestämt sig för att hålla på hela dagen, så det får bli imorgon. Kanske jag kör lite styrka och bara njuter av att jag faktiskt inte har ett enda prov eller läxförhör kvar tills sommaren. Uhmaysing.

Här kommer lite bilder från balen som Nora tagit då vår fotograf som vi bokade aldrig kom. Titta och njut!

Min fina Simon, jag, Nora och Elias

Förrätten var inget annat än toast skagen!

Våra fina toastmasters!